Isa heter jag. Snart 22 år. Lite kort om min erfarenhet. Jag har levt med en Rottis/amstaff/pitbull hane i 9 år. Han börjar bli gammal och sliten (fyller 11 till sommaren), men än så länge har han glimten i ögat och övertro på sin förmåga trots att artrosen sätter begränsningar för honom ibland. Utöver min egen ögonsten är det många i min närhet som har djur, främst hundar, jag hjälpt till med. Min systers papillon-mix mest av alla. Allt från kort rastning till veckovis boende med mig när hon varit bortrest. Jag har väl även den kanske störta meriten från min tid i USA då jag reste som Au Pair under ett år. Min värdfamilj bestämde sig att skaffa en Schäfervalp snabbt inpå att jag flyttade dit. Tyvärr gick hundens uppfostran kanske lite lidande pågrund av tidsbrist vilket jag såg tidigt. Trots att jag inte fick ett öre extra betalt ville jag inte se en hund (på den storleken dessutom) bli illa behandlad på det sättet att han inte uppfostras ordentligt när han bor i ett hus med en fem- respektive tioåring. Det var allt från kloklippning till långpromenader, hjärngympa till lydnad, matning till mys. Ja, du förstår. Jag gjorde allt jag tyckte saknades och allt jag i min makt hade tid med.