Jag kom till Sverige för 8 månader sedan från Marocko, där det är vanligt att hjälpa till att passa släktingars barn. Vid 8 års ålder skötte jag min nyfödde bror och vid 10 år brukade min mamma lämna mig ensam med honom och gav mig alltså fullt ansvar. Det var aldrig något jobbigt för mig, jag älskar att ta hand om barn och jag älskar barn. Med åren tog jag hand om många barn i olika åldrar, förutom min bror även kusiner (vilka jag har många av, alla yngre) och grannar. Barnen fäste sig alltid snabbt vid mig. Ända tills jag var 18 år gammal och började på Universitetet, då kunde jag bara passa barn på somrarna. Sedan gifte jag mig och när jag avslutat min Masterexamen var jag hemma 1 år i väntan på att få visum för att komma till min man i Sverige. Under den tiden var jag väldigt ofta hos min morbror för att hjälpa hans fru att ta hand om sina barn. Där hade jag ansvar för en fyraårig flicka, en ettårig samt sexårig pojke (syns med mig i bilden). Förra året hjälpte jag en granne i Marocko som hade svårt i skolan, med läxor och så vidare. Jag anser mig vara ganska pedagogisk. Tyvärr har jag inga referenser som talar svenska eller engelska. (Min man har hjälpt mig skriva detta, men jag förstår svenska ganska bra.)